010520 Rallylegenden Carl-Magnus Skoog

22 februari, 2014

CMSkoogbild1

Det var Rotary i Bengtsfors som bjöd in rallylegenden Carl-Magnus Skoog för att prata om sin fantastiska karriär inom motorsporten. Carl-Magnus är född i Gustavsfors men flyttade som tvååring till Håverud. Han jobbade i skogen och tog körningen till och från jobbet som ren rallyträning varje dag. Han var alltid ivrigt påhejad av alla boende längs vägen, som gärna satt på mjölkborden och väntade på att han skulle komma dammande förbi.

Carl-Magnus är årsbarn med Erik Berger och båda började sin idrottskarriär med skidåkning. 1945 blev Carl-Magnus åtta och Erik 12:a i Götalandsmästerskapen. Även Anders Berger började som bekant sin idrottskarriär som skidåkare. Men som han själv uttryckte det: ”Jag blev ju inte åtta, då!”.(Fotnot: Anders vann Götalandsmästerskapen tre gånger.)

Carl-Magnus debuterade som rallyförare i Åmål 1952 med en Chevrolet. Det var en så kallad bilorienteringstävling, som var mycket vanliga på den tiden. Det blev ytterligare två tävlingar i Chevrolet innan han bestämde sig att köpa en ny SAAB 1953. Första tävlingen blev han trea i Karlstad. Sedan rullade det på och ett par år och 22 tävlingar senare ringde Rolf Mellde från SAAB´s tävlingsavdelning i Trollhättan och ville att Carl-Magnus skulle bli fabriksförare. Det tackade han inte nej till. Han tog med sig sin kartläsare, som var hans bror Rolf. Han var en mycket duktig kartläsare, den bästa han någonsin hade bredvid sig. Första tävlingen var på vintern i Finland. 385 mil på fyra dagar. På den tiden körde man på vanliga vägar som inte var avlysta och vid ett tillfälle, då de mötte en mjölkbil, ramlade det av en mjölkkanna över huven. Mjölken frös till is och bilen såg ut som en jätteglass. De låg trea i loppet när endast 700 meter återstod av de 385 milen då motorn nöp ihop. Så grym kan motorsporten vara ibland.

I midnattssolsrallyt trodde de att de hade vunnit ända tills prisutdelningen då det visade sig att två Folkvagnar plötsligt var före, men i norska rally viking blev det seger. Senare vann han rally viking ytterligare två gånger. Det blev mycket körning ute i Europa också. De körde bland annat i Alperna, men det var svårt att få SAAB:en att hålla för sådana prövningar, men det gick efter några försök det med. En andraplats i Tulpanrallyt blev det som bäst. 1959 var det ytterst nära att han vann Midnattsolsrallyt, men han blev tvåa endast sex sekunder efter. På vintern körde han istävlingar och vann åtta tävlingar i rad. 1960 blev det äntligen totalseger i Midnattssolsrallyt liksom 1961. Det blev även seger i Norge, Polen och en andra plats i Tulpanrallyt återigen.

1962 provade SAAB att bygga en formelbil. Den kördes i klassen Formel Junior och fick smeknamnet ”Badkaret”. Den hade samma tvåtaktsmotor som i SAAB 93, men nu låg den helt på sidan med förgasarna rakt upp. Det visade sig vara perfekt och de fick ur 14 hästkrafter mer med den lösningen! Totalt fick man ut 110 hästar ur den lilla 750 cc motorn. SAAB byggde endast två exemplar och vid första testet på Gelleråsen provkördes bilen av Erik Karlsson ”på taket”, Carl-Magnus Skoog och Erik Berger. Erik Berger var också fabriksförare för SAAB på den tiden, mycket tack var Carl-Magnus vitsord. Vid testet var Carl-Magnus snabbast för Erik Karlsson och Erik Berger. Det innebar att Erik Berger i fortsättningen fick sitta i depån vid racen. Första tävlingen var Djurgårdsloppet i Finland. Carl-Magnus blev trea och Erik Karlsson femma. Nästa tävling var Roskilde Ring i Danmark och då vann Carl-Magnus i regnet och körde ifrån bl a Dennis Hulme, som senare blev världsmästare i Formel 1. Det gav gensvar och Carl-Magnus blev uppringd av både Cooper och Lotus, men han tackade nej. Så här i efterhand var nog det dumt, det kunde kanske ha lett ända till Formel 1…

1963 gick Carl-Magnus över till Volvo. Han fick en ny kartläsare i Lennart Berggren. Carl-Magnus hade bara gott att säga om Volvo, både PV´n och Amazonen gick som urverk. Debuttävlingen var Borerallyt i mars-63 och det blev seger direkt. Sedan blev det äntligen seger i Tulpanrallyt. Det blev racing med Volvo också. Han vann både 6 timmars och 12 timmars tävlingen på Nürnburg Ring och 6 timmars i England. I Akropolisrallyt i Grekland blev det tredjeplats. 1964 körde han Safarirallyt i Östafrika. Det var ett väldigt äventyr där samtliga Volvos fem fabriksbilar bröt. Carl-Magnus gick visserligen i mål på en 14:e plats, men flera timmar efter att rallyt var avslutat. 1965 vann Carl-Magnus i Grekland, men i England blev det en svart dag för Volvo. Tom Trana frontalkrockade med en civil bilist och Tranas kartläsare omkom liksom föraren i den mötande bilen. Volvo ställde in sin tävlingsverksamhet i sex månader efter det. När de började köra igen blev det ytterligare en olycka och Volvo lade ned sitt motorsporttävlande.

Carl-Magnus stod nu utan styrning. Han hade säkert kunnat få komma in någon annanstans, men valde istället att lägga hjälmen på hyllan. Carl-Magnus storhet som förare var att han var snäll mot materialet och han höll sig alltid på vägen och ändå körde fort. En nästan omöjlig kombination som endast ett fåtal förare behärskar. I modern tid är det väl endast Mats Jonsson och Stig Blomqvist som kan jämföras ha de egenskaperna. När han kom till SAAB 1956 och visade upp sin bil som gått 22 tävlingar trodde de honom inte, den hade ju inte en skråma…

Carl-Magnus var fortfarande anställd på Volvo och började nu istället att åka runt och demonstrera Volvos förträfflighet. Det blev nästan mer resande än under tävlingstiden. Det blev många strapatser nu också. Han mindes speciellt en gång i Dubai. Han hade ledigt och gick för att bada. När han simmade ut mötte han en haj! Det blev snudd på världsrekord då han simmade tillbaka till stranden. Några dagar senare sköt man en haj vid samma strand, och i magen fanns en sko och rester av en fot… I Indonesien skulle han gå runt banan för att sparka bort lite sten och annat skräp, då det brakade till och en tre och en halv meter lång varan kom upp ur diket! Polischefen från Peru kom till Göteborg för att titta på Volvo 240 Turbo. Carl-Magnus körde honom runt testbanan tills hans fingrar vitnade runt kurvhantaget och han spydde ned hela kavajen fullständigt. Nu tyckte Volvoledningen att han hade tagit i för mycket i alla fall och hur skulle det här sluta… Det kom en beställning av Volvo 240 turbo från Peru…

I dag lever Carl-Magnus ett stillsamt liv som pensionär i Göteborg, men han följer med ibland när hans son Magnus kör långlopp i racing tillsammans med Tom Tranas son Claes.

Som extra kuriosa vill jag nämna att min mormor (Inez Gröning) var född i Tisselskog söder om Dals-Långed. Hennes första arbete fick hon i Håverud. Hon cyklade över ”Brudfjället” och hon jobbade som barnflicka. Hon fick ta hand om tre busiga små ungar hos familjen Skoog…

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se